Att arrangera ett maraton

Det kan kännas som mycket arbete att förbereda sig inför ett maratonlopp, men det är ingenting mot att arrangera ett maraton. Den mängd förberedelser som behövs är omöjliga för en ensam person att genomföra, och under själva maratondagen kan man behöva så mycket som 300 funktionärer, beroende på hur många som har anmält sig till loppet och hur stor stad man ska arrangera loppet i.

Just att arrangera ett lopp i en stad har sina egna speciella utmaningar. Man måste till exempel ha löparnas trygghet och bekvämlighet i åtanke, och vara noga med att ha ordentliga skyltar och vägvisare under loppet, så att de inte springer fel, liksom bajamajor utposterade med jämna mellanrum, för att undvika olyckor. Både för bekvämlighetens och säkerhetens skull måste man också se till att det finns tillräckligt med vätskekontroller under loppets gång.

Innan man har hunnit så långt att man planerar de praktiska detaljerna för dagen, gäller det dock att lösa alla administrativa problem. Det kanske viktigaste är att få tillstånd från polisen och föra en dialog med kommunen för att försäkra sig om att det kommer att vara möjligt att genomföra loppet då man har tänkt sig. Ett stadsmaraton är ju egentligen ett störningsmoment i staden, eftersom vägar måste stängas av och kollektivtrafiken förändras. Därför är det viktigt att man tidigt fastställer loppets rutt och får den “okejad” av de nödvändiga myndigheterna.

Något annat som man måste lösa tidigt är finansiering, och förutom anmälningsavgiften från löparna är det bästa sättet att få in pengar att söka sponsorer hos olika lokala företag, som kan få bra PR av att synas i sammanhanget. Om du själv är företagare, och inte vill försitta chansen att marknadsföra dig genom att sponsra ett lopp, men samtidigt inte har tillräckliga finanser än för att göra en liknande investering, kan en lösning vara att ta ett företagslån med hjälp av Capcito. Förhoppningsvis betalar investeringen sig, och du kan betala tillbaka lånet med inkomsten från dina nya kunder.

Ofta kan man med sponsorer slå två flugor i en smäll, eftersom en annan fråga man måste lösa när man arrangerar ett maraton är priser och presenter till löparna. Detta är något som många sponsorer gärna ställer upp med. Något annat löparna behöver är någonstans att bo, om de kommer från andra städer för att springa. Även många funktionärer kan behöva boende, och det kan därför vara en bra idé att göra en deal med ett eller flera lokala hotell, för att kunna erbjuda boende till ett bra pris.

Man måste också ha med i åtanke vad som händer dagen efter loppet. Det kommer oundvikligen att ligga kvar en massa skräp på gatorna från vätskekontrollerna och alla åskådare, och det ligger på arrangörerna att se till att det städas bort. Man måste med andra ord ordna med sopplockning och sophämtning efter loppet.

Andra praktiska detaljer som kanske är roligare att tänka på är att hyra tält för start och målgång, samt att ordna med dragning av el och vatten till tälten. Under förberedelserna till ett maraton kommer sannolikt en miljon andra småsaker att dyka upp som man måste ordna, så det gäller att vara beredd på allt och att ta på sig sin roll som spindeln i nätet.

Springa marathon på under två timmar

Att springa marathon är något som låter som en overklig ansträngning för de flesta. Faktum är att bara promenera de 42 kilometerna som ett marathon faktiskt är en riktigt jobbig ansträngning för många människor. Men om man nu vill slå världsrekordet i marathon, hur fort behöver man springa då? Svaret är under två timmar, något som ingen hittills lyckas med. Det finns dock människor som försöker sig på denna gräns och också har varit nära. Det nuvarande marathonrekordet ligger i dagsläget på 2,02,57. För att komma under tvåtimmarsgränsen krävs en kilometertid på 2.50 minuter per kilometer, något som är otroligt snabbt.

Är det möjligt att springa under två timmar?

Det finns faktiskt en person som nästan klarat att slå den åtråvärda tvåtimmarsgränsen. Hans namn är Eliud Kipchoge och han sprang på två timmar och 24 sekunder, men världsrekordet räknades inte eftersom ett regelbrott uppdagades. För att få perspektiv och förstå hur snabbt man måste springa för att klara maran under två timmar kan man jämföra med den vanliga motionslöparen som ofta håller ett tempo på mellan fem och sju minuter per kilometer. Den som ska springa under två timmar måste alltså springa det absolut snabbaste hen kan under alla 42 kilometer. Trots detta pågår fortfarande rekordförsök, men vi vet ännu inte vem som kommer att spräcka den magiska tvåtimmarsgränsen. Klart är i alla fall att den person som klarar det måste vara lätt, ha de absolut bästa fysiska förutsättningarna och dessutom vara extremt vältränad.

Många faktorer spelar in

Förutom att löparen måste vara i absolut toppform så är det också många andra faktorer som ska vara precis rätt för att det ska vara möjligt att springa ett marathonlopp under två timmar. Luftmotståndet måste vara minimalt, skorna måste vara precis rätt och underlaget måste vara bra. Många av dessa försök har faktiskt genomförts på banor för gokart eftersom de erbjuder de bästa förhållandena. Visst kommer säkert tvåtimmarsmålet en dag att uppnås, men det kommer nog att ta några år. Mikael Matsson som är högskolelektor på Gymnastik och Idrottshögskolan tippar på att målet kommer nås så långt fram som år 2037. Han tror också att löparen som slutligen kommer att klara eldprovet kommer att vara mycket liten, detta eftersom det ger bäst ekonomi i löpningen. En liten kropp behöver helt enkelt inte lika mycket näring som en stor och kan därför hålla musklerna arbetande under en längre period.

Vanliga skador hos maratonlöpare

Löpning är en fantastisk motionsform, som är lätt att utöva och som ger alla hälsofördelar man kan önska. Men det är också en motionsform med mycket hög skaderisk, framförallt i form av olika typer av överbelastningsskador. Vid undersökningar har man kunnat se att mellan 27 och 70 procent av motionslöpare och tävlingslöpare har någon form av skada. Man har också kunnat se att en faktor som ökar risken för att man ska drabbas av en skada är att man deltar i långdistanslopp, som maraton. Innan man bestämmer sig för att anmäla sig till sitt nästa maratonlopp kan det därför vara en bra idé att läsa på lite om de olika skador som är vanliga bland löpare.

En av de allra vanligaste löparskadorna är hälsporre. Hälsporre yttrar sig som skarp smärta i muskulaturen som går mellan hälen och tårna, och beror på en längre tids felbelastning i foten som har lett till en inflammation i just den muskulaturen. Det leder i sin tur i längden till en vass kalkbildning under hälen, som orsakar smärta vid varje steg.

Löpare drabbas även mycket ofta av olika typer av skador i knät, som orsakar smärta. En av de vanligaste knäskadorna är så kallat löparknä, som yttrar sig i form av skarp smärta på knäets utsida. Smärtan beror på överbelastning av knäets bindvävshinna, slemsäck eller benhinna, på just knäets utsida.

Ytterligare en form av överbelastningsskada som är vanlig hos löpare är benhinneinflammation. Vid denna typ av skada sitter smärtan på framsidan eller insidan av den nedre delen av skenbenet, där musklerna och senorna för skenbenet fäster. Smärtan kan vara dov eller skarp, beroende på skadans omfattning.

Även hälsenan kan skadas vid för hög belastning. Problem kan uppstå när små skador på hälsenan läks fel. Om senan sedan belastas hårdare än vanligt vid löpning kan det leda till smärta.

Om du skulle drabbas av någon form av överbelastningsskada är dock allt hopp inte ute – det går oftast att behandla en liknande skada med vila och rehabilitering. Det bästa man kan göra är att vända sig till en naprapat, som kan diagnosticera och behandla skadan, till exempel Naprapatmats.se. Då finns chansen att man så småningom kan återvända till löpspåret.

Kändisarna springer

Marathonloppet är ett av världens berömdaste löparevenemang och även om dess deltagare mestadels är hängivna atleter så finns det många icke-professionella marathonlöpare som sprungit loppet. Det har ofta varit i samband med välgörenhet men också ren löparglädje och en god portion prestige.

• Gordon Ramsay: den ilskne mästerkocken sprang London Marathon hela tio gånger mellan åren 2001-2009 för att ge uppmärksamhet åt forskning runt ryggmärgsbråck. Han började springa efter att hans svärfar gett honom pikar om att han börjat bli tjock varvid den temperamentsfulle skotten gav svar på tal med en lång rad atletiska bedrifter. Det bästa loppet sprang han år 2004 då han avverkade det på tiden 3:30:37.
• George W. Bush: den inte alltid populära amerikanske presidenten sprang år 1993 Houstons Maratonlopp vid 46 års ålder. Han skall av klarat det hela på tiden 3:44:52, men det har ryktats om att man eventuellt fuskade lite med de siffrorna.
• Oprah Winfrey: den amerikanska Tv-profilen associeras sällan med sportighet men år 1994 sprang hon Marine Corps Marathon på tiden 4:29:15 för att visa sitt stöd för loppets budskap om hälsa och att samla in pengar åt behövande krigsveteraner.
• Kronprins Fredrik av Danmark avverkade Köpenhamns Marathon på blott 3:06:49 och som medlem av den Internationella Olympiska Kommittén förespråkar han hälsa och träning. Han har även sprungit loppet i New York och Paris.
• Pamela Anderson, den kanadensiska Baywatch stjärnan som vi mest sett springa i slowmotion sprang år 2013 New York City Marathon. Den då 46-åriga Anderson klarade loppet på 4:53:52 och var fullkomligen utmattad efteråt men lyckades med bedriften samla in pengar år det svårt drabbade Haiti.
• Will Ferrell, den amerikanske komikern klarade Boston Marathon år 2003 på tiden 3:56:12 men har även sprungit lopp i New York och Stockholm. Själv har han konstaterat att det inte är något roligt med det hela utan att det i princip bara gör ont.
• Alicia Keys: den amerikanska sångerskan och låtskrivaren tog nästan sex timmar på sig att klara New York Marathon år 2015 men lyckades med det samla in pengar åt barn med HIV.

Även svenska kändisar som Måns Zelmerlöw och Martina Haag har satt på löparskorna under åren och klarat av det prestigefyllda loppet. Bland de mer oväntade namnen har vi Jan Malmsjö som sprang New York Marathon hela två gånger vid femtio och sjuttio års ålder. Han hade också velat göra det inför åttioårsdagen med hindrades av en knäoperation.

Marathon på Mars

Enligt den amerikanska myndigheten för rymd och luftfart NASA avklarade farkosten Opportunity det exakta avståndet för ett Marathon, 42.195km, på den röda planeten i mars, 2015. Det tog Rovern hela elva år och två månader att avverka sträckan och även om målet i sig inte hade med långdistansrekord att göra är det ändå ingen liten bedrift för mänsklig teknologi.

Andra märkliga platser för Marathonlopp kan man hitta på hemmaplan. Vad sägs om ett Marathon på Mt. Everest? Loppet, som egentligen var en vandring, ägde rum i november 2015, tog femton dagar och deltagarna drabbades bland annat av höjdsjuka. I Frankrike kan man delta i Marathon du Medoc där man har sex och en halv timme på sig att prova viner och gåslever under loppet.

För deltagare med yngre sinnen kan man springa Disneylopp i Florida där man löper genom filmstudios och nöjesparker. Man blir under vägen påhejad av Disneyfigurer och vinnaren får en Musse Piggmedalj. Ett svårt men intressant marathonlopp kan man springa utmed Kinesiska muren men då får man räkna med tuffa backar och ojämnt underlag.

I Wales har man länge haft ett lopp där människor tävlar mot hästar. Efter 24 års raka segrar för hästarna lyckades en elitlöpare vinna loppet år 2015.

Athens Marathon – det autentiska

Det finns hundratals Marathonlopp att välja bland varje år men vill man ha en riktigt ”autentisk” upplevelse kan det vara en god idé att ta sig till Athen i november. Det var ju här det hela började, vilket man är noga med att peka ut på evenemangets hemsida. Här får löparen möjligheten att delta i olika lopp, alltifrån det klassiska avståndet till halvlopp och power walktävlingar på historisk mark där sträckan följer den ursprungliga sträckan mellan slagfältet Marathon och Athen så gott det går.

För den som inte kan eller vill springa själv kan man också delta i evenemanget som volontär och varje år behövs det över 3000 som kan göra allt från att dela ut vatten till att hålla rent på gatorna. Marathonveteraner vill åtminstone en gång under sina liv springa detta historiska lopp och över 40 000 deltar varje år. En fantastisk möjlighet att kombinera sina favoritsyssla med ett besök till en av historiens mest berömda städer.

Riskerna med Marathon

Att springa Marathon innebär att man är i mycket gott fysiskt skick men det betyder inte att det inte finns Avsevärda risker med att springa över 42km. Förutom de vanligaste problemen som kramp, vätskebrist och allmän utmattning gäller det också att hålla koll på pulsen, blodsockret och hur mycket vatten man dricker. Den erfarne löparen vet att det kan göra riktigt ont att springa så länge men vet ändå att skilja på normal och farlig smärta.

Det är ovanligt med dödsfall under Marathonlopp men det har hänt. Vanligast är i stället att folk behöver assistans på grund av kramper och andnöd som inte sällan orsakats av att man druckit för mycket vatten. Tillståndet kallas hyponatremi och drabbar främst kvinnor som dricker mer vatten än njurarna kan klara av, vilket till och med kan leda till döden. Andra, mindre farliga men väl otrevlig, konsekvenser är så kallade ”löparbröstvårtor” som innebär att kläderna skavt sönder nämnda kroppsdel, liksom blåsor på fötterna.

Vill man springa ett Marathonlopp är det därför viktigt att man förbereder sig långt i förväg, tillåter kroppen att vila upp sig mellan passen och lär sig att känna igen olika typer av smärta.

Marathons många rekord

Titeln som den snabbaste Marathonlöparen tillhör idag Dennis Kimmetto, en trettiotreårig kenyan som år 2014 sprang loppet på två timmar, två minuter och femtiosju sekunder. Den kvinnliga rekordvinnaren är en brittiska vid namn Paula Radcliffe som år 2003 klarade sträckan på
två timmar, femton minuter och tjugotre sekunder. Det här är inga små bedrifter, men de är inte de enda rekorden som slagits i Marathon-sammanhang.

Den äldsta deltagaren någonsin var en hundraårig brittisk sik vid namn Fauja Singh som klarade ett Marathon i Toronto år 2011 på åtta timmar och elva minuter men då han inte lyckades presentera ett giltigt födelsebevis fråntogs han senare titeln. I stället innehas den idag av Hariette Thompson som vid 92 års ålder klarade ett Marathonlopp på sju timmar och tjugofyra minuter.

Skandal utbröt år 2006 då en indisk treårig pojke genomförde loppet vilket förvisso gjorde honom till historiens yngste marathonlöpare men samtidigt ledde till att hans tränare arresterades för utnyttjande av minderårig.

Andra rekord innehas av Steve Edwards som sprungit 500 Marathon på under tre och en halv timme, liksom Ranulph Fiennes som år 2003 sprang sju Marathon på sju kontinenter på sju dagar.

Att förbereda sig inför Marathon

Det är aldrig för sent att börja träna och att klara av 42 km är ingen liten bedrift. Med mycket träning och rejäl målmedvetenhet kan man till och med klara av detta. Förutsatt att man är frisk kan nästan vem som helst springa Marathon, men det gäller att man förbereder sig ordentligt. På internet finns det bra information om Marathonträning.

Utrustning

Det är viktigt att man skaffar sig rätt skor och de flesta sportbutiker har löparbanor där personalen kan analysera dina steg och hur foten är formad. Man bör också skaffa sig bra kläder för alla väderlekar. En rolig attiralj att införskaffa är stegmätare där man kan se hur man utvecklas. Det finns mycket bra löparmusik för alla smaker.

Börja springa

Man bör börja försiktigt och sätta små mål åt sig själv t.ex. att springa i tjugo minuter. Det är bra att vara ordentligt uppvärmd och att stretcha efteråt. Ta det lugnt, sätter du för höga mål från början kan det vara lätt att tappa motivationen om man inte lyckas.

När ska man springa?

Beroende på det egna tidschemat passar olika tider för olika människor så här gäller det att hitta en bra rutin. Många fördrar att springa på morgonen medan andra känner sig för stela och trötta då. Det är viktigt att vara utvilad när man springer för att undvika skador. Börja med att springa tre gånger i veckan med en dags vila emellan.

Om motivationen sviktar

Många upplever redan efter några gånger att motivationen inte riktigt hänger med. Löpning handlar mycket om disciplin så ibland måste man faktiskt tvinga sig själv att springa. Se löpningen som ett bra tillfälle att rensa hjärnan. Spring inte alltid till samma låtar. Belöna dig själv med en biobiljett eller nytt klädesplagg varje gång ett mål uppnåtts.

Historien om Marathon

Det finns många lopp som löps världen över men få är så kända som Marathonloppet. Dess exakta sträcka är 42.195km och världsrekordet innehas i skrivande stund av kenyanen Dennis Kipruto Kimetto som år 2014 lyckades genomföra sträckan på blott två timmar, två minuter och femtiosju sekunder. Den kvinnliga världsrekordinnehavaren, brittiska Paula Radcliffe, ligger inte långt efter med sina två timmar, femton minuter och tjugofem sekunder.

Det ursprungliga Marathonloppet uppkom i antikens Grekland och är omgivet av både hjältar, myter och visdomsord. År 490 möttes två arméer på en plats norr om Athen som än idag heter Marathon, det grekiska ordet för fänkål som växer i stora mängder här. Den ena armén bestod av invaderande perser och den andra av greker som ilsket kommit för att försvara sina hem. Efter många timmars kamp hade grekerna, mot all förmodan då deras armé var mycket mindre, lyckats besegra perserna; 6 400 perser stupade medan grekerna endast förlorade 203 män. Att utgången var sådan betraktades både som resultatet av strategisk genialitet men också tack vare gudomlig intervention; grekiska soldater svor att de sett den mytiska hjälten Theseus i enorm gestalt ha slagits vid deras sida.

Nu gällde det att så snabbt som möjligt skicka bud till Athen, där man oroligt satt och väntade på besked eftersom en eventuell persisk vinst hade inneburit att ärkefienden inom bara några timmar skulle kunna invadera staden. Man utsåg en vida känd löpare vid namn Feidippides att springa med budskapet och denne legendariske atlet avverkade den berömda sträckan i ett svep men var så utmattad då han kom fram till Athens råd att han endast han utropa “nenikēkamen!”, Vi har segrat, och sedan föll död ner.

Legenden om Feidippides må endast vara en saga men de gamla grekerna berättade att det inte var för inte som han avlidit efter att han levererat sitt budskap. Bara några dagar innan slaget i Marathon hade han sprungit mellan Athen och Sparta, ett avstånd på 225km, på endast ett dygn så att han var trött var kanske inte så konstigt. På vägen hade han till råga på allt råkat på den gamle guden Pan som klagade på att athenarna inte längre hedrade honom, vilket inte varit så bra för löparens nerver.

Vare sig det ligger någon sanning i all det här eller inte så kom Marathonloppet att bli en symbol för viljans seger men det var inte förrän på 1800-talet som det gjordes till ett officiellt sportevenemang. I tidens nationalromantiska andra hade man i Grekland bestämt att återuppliva de olympiska spelen och under planeringsfasen föreslog den franske språkforskaren Michel Bréal att man skulle införa loppet. Idén blev mycket populär och under de första moderna OS i Athen år 1896. Det skulle dröja några årtionden tills man bestämde den exakta sträckan som nu gäller men under senare år har begreppet Marathon även kommit att inkludera många andra lopp som t.ex. fyradagarslopp i Antarktis där deltagarna springer 100km över sju kontinenter och kanotmarathon i Sydafrika.